Anna och Marcus

Det finns bridezillas och så finns det Anna och Marcus. Där fanns ingen som helst tendens till varken stress eller nervositet. Den enda som blev pyttelite uppstressad var väl jag när jag fick veta att fotoplatsen blivit ändrad och vi skulle ta bilarna och åka och kolla lite. Men Marcus visste uppenbarligen vad han gjorde för vi hittade den ena bra fotoplatsen efter den andra. Lite tur hade vi också, för av en ren händelse åkte vi förbi vad som såg ut att vara ett övergivet men väldigt vackert missionshus som bara stod där mitt i skogen. Vi ställde oss på bromsarna så det skrek på den lilla grusvägen. Det blev många bilder och ett väldigt fint bröllop. Det finns ingen anledning att stressa upp sig, det blir ju så himla bra ändå!